Där utseende och anseende är allt som räknas

Det sägs att ingen annanstans är utsidan så viktig som i Hollywood. Jag skulle vilja påstå att detsamma gäller på ett koloniområde. Den som har den mest välskötta trädgården står högst i rang. Stackaren med ogräs över hela tomten blir utstött, och då menar jag bokstavligt talat utstött. Han får ett telefonsamtal där han omgående befalls att se om sin tomt annars tas den ifrån honom. Detta är dessutom fullt legitimt då stadgarna säger att den som inte vårdar sin lott får finna sig i att föreningen beslagtar den.

Eftersom vi bodde i Malmö den första tiden av vårt ägarskap kunde vi inte ge vår lott den omsorg som kanske behövts för att ligga på topp. Därför gick vi all-in när semesterveckorna äntligen infann sig och vi kunde stanna flera dagar i streck. Vi slet som djur med att rensa, ansa, klippa och plocka. Fint blev det och ryktet om de arbetsvilliga ungdomarna spred sig.

Det fanns bara ett problem. På vårt koloniområde finns en slags vaktmästare, eller mer en frivillig allt-i-allo, som heter Olle. Olle är en pensionerad man i sina bästa dar som varje dag går och plockar och städar lite på området. Hans egen lott är, needless to say, fläckfri. Vill man stiga i rangordningen är det Olle man ska imponera på och det gjorde vi utan tvekan dessa dagar då vi arbetade från tidig morgon till sen kväll.

Så vad var då problemet? Jo, varje gång Olle gick förbi vår tomt med ett ärende längre ner i gången (egentligen ville han bara kontrollera hur det gick för oss) hade maken precis slagit sig ner för en välförtjänt paus i en av solstolarna. Själv tog jag lika många pauser men av någon anledning lyckades D alltid pricka in de stunder då Olle kom gående. Till sist kunde Olle inte hålla sig och mumlade något om "Ja, fint blir det ju men arbetsfördelningen borde de nog se över". Stackars D kände sig något förargad!

Summeringen blir att vi vunnit på utseendet men får nog jobba vidare på anseendet!